min ihopsäckade och sjuka uppenbarelse befinner sig nu hemma. jag önskar dock enormt att lilla kevsi ska komma hit och sjuka. min sjukdom är inte brutal men den tär en liten bit itaget. min hals rivs långsamt bort. härligt. jag har på mig illaluktande kläder och orkar fan inte duscha. mitt barndoms hem är tyst och luktar ingenting, här kommer jag befinna mig i evighetens evighet om ingen släpar ut mig . jag ligger under täcket och känner mig puttenutting, vill bara ha en kram.
det är inte lätt att vara liten.