vardagsglädje

idag i skolan fyndade jag den här intellektuella tidningen som låg placerad bredvid läroböckerna. vilken skatt jag hittade. kände genast hur inspirationen väcktes till liv i kroppen!

först frågade jag mig själv varför hon var så jävla lycklig, men sen insåg jag det självklara svaret...

HON HADE FÖRLORAT EN STORLEK! minus en storlek direkt inte konstigt att man ler så att läpparnaspricker och sträcker upp armarna i mot himlen. det blir ju lixom en OMG känsla.

lixom OJ VILKET VIKT RAS!!! (förlåt för suddig bild men blev så exalterad att jag inte riktigt kunde hålla kameran still)
men absolut. jag ska inte äta socker pasta bröd ris potatis eller flingor. jag ska sluta äta allt. vad gör man inte för att förlota ett kilo och få den där kvinnans känsla!

sen när jag bläddrade vidare blev jag bara ledsen. rent av avundsjuk. varför är inte min pojkvän som karolinas pojkvän? varför är han inte som GI-fredrik och stoppar mig när jag syndar? varför låtar han mig äta vitt bröd? världen är verkligen orättvis.


amelia är min bilbel, min gps till livet, min karta i labyrinten. tack för att du alltid finns här och visar mig vägen till ett underbart liv amelia. du är den ända som förstår mig påriktigt.